Det är alltid lika tillfredsställande när man flaskat och tappat klart en brygd. Denna gång är det Altan Alt som åkt ner i förvaringsbehållare fram till dess förening med de gastriska delarna av våra kroppar. Jag är extra nöjd över etiketten denna gång för att den har en särskild betydelse för mig. Tavlan den baseras på är ett arvegods av min matglada kära farmor som hänger i mitt kök. Sedan är den modifierad till en etikett. Just för en traditionell Alt fungerar formen utomordentligt bra tycker jag. Tankarna går till Schnitzel och robust matlagning ihop med en riktigt traditionellt bryggd öl. Etiketterna är nyapplicerade och ännu fuktiga. Klistret denna gång fick bli ett uppkok av vetemjöl och vatten.
Sommaren står för dörren och då brukar det ju inte anses sunt att redan tänka på hösten, men sommaren innebär en nedgång i bryggfrekvens varför framtidens brygder står att upptäcka först i höst. Till hösten kommer det bli mer utrymme för smakexperiment. Det kommer att bli färre liter per sort och istället fler sorter. Jag har klurat lite på en produktprocesskedja som liknar den de använder sig av på större bryggerier. Först spånar man fram en smaksättning som man tror kan fungera ihop. Sedan prövar man genom att blanda i smakerna direkt i ett glas med ett öl av den sammansättning man tänkt använda för att få en uppfattning om hur väl smakerna gifter sig med varandra och hur mycket de accentuerar. Smakerna kan utvinnas antingen genom att låta dem dra i sprit eller att låta dem stöpa i hett vatten. Om det verkar ha potential till annat än äckel blir nästa steg att faktiskt göra en provbryggning på mellan 5 och 10 Liter där man får en riktigare bild av hur det smakar efter olika perioders lagring. Jag vågar utlova helt oprövade smakkombinationer såväl som etablerade smaksättningar som chili och frukter.
Nu dök ett säkert sommartecken upp. Amylase och SHBF:s sommarölsträff är
utlyst. Det är inte omöjligt att jag hinner få ihop den rekommenderade
mängden och ställer upp med något läskande den 2:a juni i Fräntorps folkets
hus. Även om det kallas för träff och inte har så stor tävlingsprägel blir
det ändå första gången jag deltar i något som liknar en tävling. Störst
utmaning väl på plats blir nog att hålla det man serverar kallt och
kolsyrat. Det är flera gånger som man smakat ljummen och avslagen öl på
såna här tillställningar och de öl som presenteras i den här dagern får
naturligtvis aldrig många poäng.
Kampen mot DMS och Balkongbärsen 2012
Som trogna läsare känner till har problemet med DMS (Dimetylsulfid) varit en ständig källa till oro vid bryggning av ljusa öl. Här kommer lite mer ljus över ämnet: DMS som i det färdiga ölet kännetecknas av en majs eller kålaktig smak bildas vid temperaturer närmare kokpunkten och finns i långt högre grad hos ljusare malt. När jag idag bryggde “Balkongbärsen 2012” av 100% Premium Pilsnermalt som är extra ljus förstod jag att extraordinära resurser skulle behöva sättas in för att inte få en majssoppa liknande de ljusa öl som gjordes förra sommaren. Jag fann en mycket intressant artikel, eller faktasammanställning från homebrew digest: http://hbd.org/brewery/library/ThermoCS0995.html. Tidigare har jag gott och väl förstått att ett rullande kok i tillräckligt lång tid är nödvändigt för att driva bort DMS-ämnen, men artikeln belyser vikten av en snabb kylning också då det bildas DMS-ämnen även vid temperaturer under kokpunkten. Särskilt intressant är matrisen som visar andelen DMS i ölet vid olika koktider hopsatt med olika kyltider. Tidigare har jag haft en riktigt långsam kylning på runt en halvtimme ner till strax över 20 grader. När man läser i tabellen tar man sig för pannan hur illa en så långsam kylning bekämpar DMS.
Hypotesen inför dagens bryggning av den ljusaste ölen i bryggeriets historia var att dels koka 100 minuter och dels konstruera en ny spiralkylare av 5m kopparrör mot tidigare bara två meter. Kylningen gick betydligt fortare denna gång. Det tog inte mer än kanske 10 minuter att komma under 30 grader i vart fall. Dessutom använde jag mig av Weyermanns malt som verkar ha mindre DMS-skapande ämnen trots att det är en väldigt ljus maltsort. Om detta fungerar kanske vi vågar pröva Vikingmalten igen. Peppar peppar.
Balkongbärsen 2012 blir en torr, ljus pilsner med ton av slovensk Styrian Golding (Bobek). Välkommen över på lite balkonghäng när det beger sig!
(Bilden? Jag sitter och leker och lär mig i ett illustrationsprogram och detta är vad som blev resultatet en kväll.)
Q:tjena.nyfiken på din Glada gossars vårporter. lust o dela med dej av receptet? e på jakt efter en porter att brygga :)Kram på dej Jocke
Anonymous
Tjenare jovisst:
Du hittar det på: http://hopville.com/recipe/1236681/robust-porter-recipes/glada-gossars-pskporter
Det är kanske ett onödigt komplext recept för en porter. Min första porter bestod bara av tre sorters malt: Pale, choklad och karamell.
TropicoTorp är flaskad. 29g Citrahumle vid kokslut gör att den fått en distinkt och omisskännlig doft av denna humles främsta egenskap, mangodoft. Man kan känna lite grapefrukt också, men framförallt mangotonerna tycker jag är så väldigt framträdande. Trevligt och ett gott öl, med fin färg, men kanske att Citran i ensamt majestät blir lite enahanda och kraftig som dofthumle. Den ska nog inte spela förstafiol på det här sättet. Skall bli intressant att se hur nästa sats blir: April Ale. Där jag av misstag blandade ihop Whitbread Goldings och Citran vid aromhumletillsättningen till Citrans nackdel. Det kan spela in att jag faktiskt använt en lagerjäst till detta öl också. April Ale är just en ale och fruktigheten från jästen kanske gifter sig bättre med den tydliga mangodoften från citran dessutom.
Flaskning av Glada gossars vårporter
Idag är det ett bedrövligt väder och som gjort för buteljering av Glada gossars vårporter en robust porter med högre beska och ganska komplex maltbas. Jag har inte tjuvkikat i hinken en endaste gång så jag vet inte vad som väntar för syn därinne ännu.
Kolsyreläckage
Det är så tröttsamt att den partyfatslösning jag valt har en så osäker
lösning för kolsyran. Faten och propparna i sig är inget fel på, men själva
upptappningsanordningen känns mest som en leksak som fungerar jättebra
ibland, men den känns inte gediget byggd. Jag är alltid orolig att spräcka
plasten varje gång jag monterar av eller på den på faten.
Det värsta är ändå att kopplingen mot kolsyretuben är så glappigt gjord att
man aldrig säkert kan veta om tuben skall ha stått och smygläckt när man
låter den stå kvar. Nu har det hänt för andra gången. Skulle
tvångskarbonera ett fat och skakade lite med lite högre tryck, vred ner
trycket och lät fatet stå. Nästa gång jag prövade var det stendött. Noll
tryck och en tom kolsyrepatron.
Skall pröva att spreja med såpavatten runt mynningen nästa gång för att
vara säker på att det inte står och smygläcker.
Riksdalersbryggeriet har fattat beslutet att sluta med användning av Vikingmalt t.v. Efter en serie jämförelser uppvisar alla ljusare öl baserad på denna malt en oacceptabelt hög smak av DMS (Dimetylsulfid) d.v.s. smak och doft av kokt majs/grönsaker även efter längre kok upp till 100 minuter. Andra maltsorter med samma färg har inte haft denna smakdefekt. Möjligen går det att bli av med smaken genom koktider uppemot två timmar, men det förfelar hela charmen med hembryggning tycker jag. Tråkigt att behöva välja bort det mälteri som ligger närmast geografiskt, men med de tydliga fel som dykt upp finns ingen annan utväg än att betala mer för malt från utländska mälterier.
Måndagsbryggningar brukar inte bli så jättebra, men denna gången var det verkligen katastrof. För det första blev inmäskningen på tok för hög - 69-70 grader, säkert mer, men jag hade bestämt mig för att inte noja och bara mysbrygga så jag lät påsen bero. Malten sög inte upp så mycket vatten som beräknat så jag hade två liter för mycket innan kok.
Jag tänkte att jag löser det genom att ta bort en liter ohumlad vört till en startkultur till jästen samtidigt som jag kokar allt en halvtimme längre innan första humlegivan.
Den beräknade färgen blev även långt högre än den ljust kopparfärgade lager jag tänkt mig. Istället blev det en brunröd, mörkt kopparfärgad brygd. OG innan kok? 27! Tjugof****ingsju! Jag tillsatte 100gr socker och ändå blev OG efter två timmars kok…tadaa: 1.034! Sex timmars jobb för folköl!
Boven måste varit den höga inmäskningen och så måste jag räknat lite fel på vattenmängden. Jag hann inte ens kyla och pitcha ordentligt innan det blev läggdags. När jag kylde vörten i badkaret lyckades jag droppa i några cl av vattnet i badkaret. Hej hej infektionsrisk!
Jag ställde kastrullen på balkongen över natten för kylning, men nästa morgon har grannen ovanför bestämt sig för att vårstäda balkongen från fågelfrön och gammalt pollendamm som dräller ner på min bryggkastrull. Många infektionskällor alltså.
Jag har aldrig mäskat in så här högt innan, men nu vet jag hur hårt det slår mot effektiviteten. Den blev rekordusla 46%. Det blir säkert ett drickbart middagsöl, eller så får jag blanda ut det med ett starkare, men mildare humlat öl.
Hembryggarträff
Igår hade MartinJ bjudit in till en liten hembryggarträff. Det hela var en föredömligt trevlig och intressant kväll med många medhavda brygder och diskussioner kring de förstnämnda. Både Martin och Magnus som var där har en förkärlek för starkt humlade, amerikanska öl. Något som jag själv lär mig gilla mer och mer, men ännu inte omfamnar helhjärtat vilket är positivt. Jag har problem med att ölen smakar lite avslaget och liksom fadda. När jag förklarade min process, som verkade helt självklar för mig insåg jag att jag nog rörde om alldeles för mycket i vörten medan den håller på att svalna av. Kanske kan det ha lett till sk. HSA - hot side aeration, dvs varmsyresättning av vörten som minskar hållbarheten? Det blir något att ändra på i vart fall. Sofie som hade med en Kölsch hade liknande smaktoner som i min råg-ipa och vi misstänker att det kan vara malten som spökar för oss. I vart fall som helst fick man smaka en mängd intressanta öl under kvällen. Magnus bästa öl för egen del tyckte jag var en hallon-porter om jag inte ska välja hans mango-IPA. Martin hade en öl med Nyzeeländsk humle som hade en klar ton av jordgubb som var riktigt smarrig och ett spännande suröl som smakade rökig whisky och läder. Vilken smakresa det var!
Så fick man ju pröva kopian av Ctrl Alt Delete. En altbier från Nils Oscars på blygsamma 4,5%. Den har en mycket angenäm rostad, mild ton. Mjukt rundad kropp och en balanserad beska. Det är en väldigt lättillgänglig och god öl att rekommendera till de som vill ha något mer rostat och brödigt än lagerölens maltiga mineralsmaker. Nästa gång jag gör en alt skall jag använda mer Münchenermalt för det är den som ligger bakom den här fint rostade tonen i ölet gissar jag. På etiketten, som är märkestypisk, fin nämner de hur väl detta öl skulle passa ihop med t.ex. en hårdost och genast önskar jag att en vällagrad hårdost skulle befinna sig framför mig med ens.
Men varför skulle de sno mitt vitsiga altbiernamn sådär bara? Det passar inte ens ihop med deras framtoning som bryggeriet som värnar om traditioner heller tycker jag.
Minifatsläckage
Var med om en “skum” upplevelse nyss. Jag hade staplat två okolsyrade minifat på varandra och det undre fatet sprang läck när jag lyfte bort det övre. Den lilla o-ringen hade lossnat från säkerhetesbungens skruv. Nu var det inte mycket tryck att tala om eftersom faten inte var prajmade, men hade de varit det hade det nog blivit en härlig ölfontän.
I lördags var man helgänkling och tog tillfället i akt att brygga upp det sista av Pale Ale-malten som fanns i skåpet. Det blev en enkelt uppbyggd råg-ESB. 76% Pale Ale, 17% rågmalt och 7% Crystal 100. Detta blev första gången som jag använde min nya BIAB-påse. Handsydd av finmaskigt bomullstyg. Ett misstag som jag upptäckte rätt fort var att påsen inte går runt kastrullkanten så man måste hålla i den när man rör, vilket kändes onödigt krångligt, men min nemesis, skalrester i koket finns inte mer har jag glädjen att konstatera.
Jag har läst olika siffror på hur mycket extrakt man får ur rågmalt, men som det verkar nu så får jag ungefär 10% lägre effektivitet än normalt, vilket är konstigt eftersom jag har bättre och bättre koll på temperaturer och pH för varje gång. Så min misstanke är att rågmalt faktiskt har ännu lägre extraktinnehåll än vad standardtabellerna säger. Jag körde tre humlegivor av Whitbread Goldings och tillsatte 4g Kalciumsulfat till mäsken. Mäskningen hamnade runt 66-67 grader större delen av de 90 minuter som jag mäskade förutom en knappt 10 minuter lång höjning i slutet till 77 grader. Kylningen är ännu ett av mina sorgebarn bland utrustningen. Så länge det är så kallt ute som det är nu så väljer jag att bara kyla ner med kopparspiral till kanske 40-50 grader och sen ställer jag helt sonika ut kastrullen på balkongen för nedsvalning i några timmar innan jag plockar in den och drar bort den klara vörten från kall och varmdruv. Jag har ca 4 Liter druv på en maltgiva på drygt fem kilo. Jag tycker det är väldigt mycket, men siffran är åtminstone konstant i mitt system. Det vore väldigt smidigt att ha en konisk jästank där man bara drog ur proppen i botten och släppte ut grumset utan att behöva använda häverten!
Sedan hällde jag i, eller “pitchade” som vi säger en förkultur på 2 liter Wyeast 1968, ESB-jäst som jag satt dryga dygnet innan. Den hade inte riktigt kommit upp i krona än, men var precis på gång så jäsningen kom igång fort. Nu jäser den i godan ro i 17 grader ett tag till innan det är dags att torrhumla den i 5-7 dagar.
1 Mars släpper Nils Oscar en Altbier som de kallar Ctrl alt delete. MEN Här är beviset på att Riksdalersbryggeriet redan gjort en Altbier med det namnet. Attans att man inte skyddade namnet direkt :D
